torsdag23okt
Jag gör allt för att det inte ska märkas på utsidan,
men ibland går det inte bara.
Jag skriver absolut inte allt de här för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver det för att rensa tankarna och få det ur mig!
Jag försöker tänka framåt, men det går inte minnena finns där iaf, :''(
Mina föräldrar har sårat mig extremt mycket och förstört min uppväxt, & jag tror inte att jag klarar det längre!
jag försöker, och många har länge stöttat mig , men det är inte allt :(
DET ÄR EN FAMILJ JAG VILL HAA :''(
Jag har en mamma, en pappa, en bror och en syster men ingen av dom har visat att dom funnits där på riktigt. jag älskar verkligen min syster&bror och dom försöker visa att dom finns där för mig, men de känns inte bra. "/
Kommer aldrig kunna få en riktig familj med föräldrar som älskar mig på riktigt och verkligen bryr sig om mig.
När ja va liten bodde ja hemma , men sedan flyttade ja till en fosterfamilj,
men efter några år försökte ja flytta hem igen, men de gick inte . dom missbrukade bara hela tiden, polisen hämtade mig flera gånger, när jag var 2,5 flyttade jag till margareta och Erland och hos dom har jag bott nu hela min uppväxt , men ja har försökt att flytta till min mamma o pappa emellanåt men det har inte funkat :(
men ibland går det inte bara.
Jag skriver absolut inte allt de här för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver det för att rensa tankarna och få det ur mig!
Jag försöker tänka framåt, men det går inte minnena finns där iaf, :''(
Mina föräldrar har sårat mig extremt mycket och förstört min uppväxt, & jag tror inte att jag klarar det längre!
jag försöker, och många har länge stöttat mig , men det är inte allt :(
DET ÄR EN FAMILJ JAG VILL HAA :''(
Jag har en mamma, en pappa, en bror och en syster men ingen av dom har visat att dom funnits där på riktigt. jag älskar verkligen min syster&bror och dom försöker visa att dom finns där för mig, men de känns inte bra. "/
Kommer aldrig kunna få en riktig familj med föräldrar som älskar mig på riktigt och verkligen bryr sig om mig.
När ja va liten bodde ja hemma , men sedan flyttade ja till en fosterfamilj,
men efter några år försökte ja flytta hem igen, men de gick inte . dom missbrukade bara hela tiden, polisen hämtade mig flera gånger, när jag var 2,5 flyttade jag till margareta och Erland och hos dom har jag bott nu hela min uppväxt , men ja har försökt att flytta till min mamma o pappa emellanåt men det har inte funkat :(
I Try But I Can't
Jag försöker att tänka på andra saker försöker vara glad och att inte tänka på det förflutna, men ju mer jag försöker så dyker allt upp i skallen igen.
jag drömmer mardrömmar, jag vaknar flera gånger på natten av att ja svettas eller fryser och sen börjar jag tänka igen.
Jag drömmer om att du dör att se dig ligga där på sjukhuset med ett vitt lakan över dig och alldeles likblek i ansiktet.
Jag orkar inte längre drömma om dig, vill få bort dig och pappa ur mina tankar, men det går inte!
Jag kan inte koncentrera mig i skolan längre, börjar få IG varningar i dom flest ämnena.
Jag kräktes i skolan, min mage klara inte av all press längre, jag mår fan inte bra av det här!
Jag ska ju komma till er på höst lovet och det är de som gör att jag känner en stor press och nervositet, för jag vet att jag tar en stor risk. Jag vet att han är galen, jag vet vad som kan hända ändå tar jag risken för att veta om dom älskar spriten och drogerna mer än mig. Men ja vet att dom gör de, men jag vill bara se de själv en sista gång. De är värt att riskera livet för de!
En person som verkligen vet allt om hur mitt liv är och som har vart med mig där de har vart som svårast är min bästa barndoms kompis Julia, vi har kännt varandra i snart 9 år .
Vi bodde grannar den tiden jag bodde i nyköping, och vi gjorde allt tillsammans. I början tror jag nog hon tyckte att det va jobbigt att komma hem till mig där mina föräldrar satt och missbruka men efter nått år så visste hon precis vad allt handla om. Jag kunde alltid komma hem till henne och sova hos henne när ja inte orkade vara hemma, hennes föräldrar visste också allt om mig och mina föräldrar, och dom stöttade mig.
Julia betyder väldigt mycket för mig och hon är den personen som verkligen förstår allt jag har vart med om!
Men nu bor ju jag i stockholm och Julia bor fortfarande kvar i Nyköping, men vi har fortfarande kontakten och det är jag glad över.
När jag ska åka till mina föräldrar på lovet och om något kommer hända (troligtvis) så vet jag att ja alltid kan åka till Julia, och det är en trygghet för mig!
Hon är precis som en syster för mig!
jag drömmer mardrömmar, jag vaknar flera gånger på natten av att ja svettas eller fryser och sen börjar jag tänka igen.
Jag drömmer om att du dör att se dig ligga där på sjukhuset med ett vitt lakan över dig och alldeles likblek i ansiktet.
Jag orkar inte längre drömma om dig, vill få bort dig och pappa ur mina tankar, men det går inte!
Jag kan inte koncentrera mig i skolan längre, börjar få IG varningar i dom flest ämnena.
Jag kräktes i skolan, min mage klara inte av all press längre, jag mår fan inte bra av det här!
Jag ska ju komma till er på höst lovet och det är de som gör att jag känner en stor press och nervositet, för jag vet att jag tar en stor risk. Jag vet att han är galen, jag vet vad som kan hända ändå tar jag risken för att veta om dom älskar spriten och drogerna mer än mig. Men ja vet att dom gör de, men jag vill bara se de själv en sista gång. De är värt att riskera livet för de!
En person som verkligen vet allt om hur mitt liv är och som har vart med mig där de har vart som svårast är min bästa barndoms kompis Julia, vi har kännt varandra i snart 9 år .
Vi bodde grannar den tiden jag bodde i nyköping, och vi gjorde allt tillsammans. I början tror jag nog hon tyckte att det va jobbigt att komma hem till mig där mina föräldrar satt och missbruka men efter nått år så visste hon precis vad allt handla om. Jag kunde alltid komma hem till henne och sova hos henne när ja inte orkade vara hemma, hennes föräldrar visste också allt om mig och mina föräldrar, och dom stöttade mig.
Julia betyder väldigt mycket för mig och hon är den personen som verkligen förstår allt jag har vart med om!
Men nu bor ju jag i stockholm och Julia bor fortfarande kvar i Nyköping, men vi har fortfarande kontakten och det är jag glad över.
När jag ska åka till mina föräldrar på lovet och om något kommer hända (troligtvis) så vet jag att ja alltid kan åka till Julia, och det är en trygghet för mig!
Hon är precis som en syster för mig!
Ni har aldrig ställt upp för mig
Ni har aldrig visat att ni älskar mig på något sätt,
ända sen ja va liten bebis har ni lämnat mig & svikit mig, ni har aldrig funnits där som föräldrar ska göra.
Ni vet knappt vem jag är längre. Ni har sårat mig enormt mycket, men ändå hälsar jag på er. Ibland förstår jag inte varför ja ställer upp för er när ni aldrig ställt upp för mig.
Av att ni är dom ni är mår jag så jävla dåligt över, jag skämms.
Jag vill att allt ska vara bra och att ja ska kunna leva tillsammans med er någon gång, men det kommer aldrig någonsin hända.
Spriten går alltid före mig och det har den alltid gjort och kommer alltid göra.
jag har aldrig någonsin sagt: jag älskar dig, till någon av er, ni kommer nog inte få höra dom orden av mig heller!
Jag har ju försökt flytta hem ibland , men de har tyvärr aldrig funkat, ni fortsätter bara att missbruka sprit & droger.
NI TÄNKER BARA PÅ ER SJÄLVA!
Ni har utsatt mig för mycket fara och saker som ett barn inte ska få vara me om att sina föräldrar gör.
Allt ni gör sårar mig bara.
att ha levt med en mamma som sitter i rullstol me en svår hjärnskada och som missbrukar alkohol och en pappa som är sexuellt sjuk och missbrukar droger och alkohol, de har vart välldig svårt för mig att försöka glömma och gå vidare.
Många gånger har ja funderat vad de är för mening att leva när allt är skit.
Och det är inte bara mina föräldrar som har sabbat en del av mitt liv, det är massa andra saker som har hänt utanför också.
jag undrar varför allt händer just mig!?
Jag vet att det finns många mer där ute som också har det svårt och jobbigt, men varför måste vi ha de så här?
det är inte rättvist.
Tänk dom som har en familj som älskar en . Det skulle nog vara min högsta önskan.
tack och lov så bor jag inte med mina föräldrar utan jag bor med en fosterfamilj i Stockholm.
men problemet är , jag trivs inte , vi bråkar hela tiden . Och då blir allt ännu jobbigare! :(
Vet inte vad jag ska göra längre!!
Välkommen till min nya blogg!
Jag har börjat blogga för att kunna släppa mina känslor och att inte hålla allt inombords, för det är så enkelt att bara skriva och det känns ändå skönt för då har man ju skrivit ner allt som är jobbigt eller det man känner för att skriva ner bara.Sen får ju andra tycka och tänka vad dom vill! :)
men jag kommer skriva mycket känslor och det jag vart med om och m.m.
