drar till pojken min nu.
Bilden säger mycket.Nu ska jag till pojkvännen, han ska laga lunch åt oss (a) mums, är vrål hungrig!
Hatar vädret just nu!
Nej nu måste jag springa iväg till bussen , pusshej <3
Älskliiing<3
En flicka var född blind & hon hatade det. Hon ville kunna se världen. Hon sa till sin pojkvän ; Den dagen jag kan se världen, gifter jag mig med dig. Två veckor senare hade någon donerat bort sina ögon till flickan & hon kunde för första gången se. Då sa hennes pojkvän : Nå , vill du gifta dig med mig nu ? Flickan blev chockad då hon märkte att hennes pojkvän var blind & ville då inte gifta sig med honom, utan lämnade honom. Efter ett par dagar efter det tog hennes pojkvän livet av sig, för att han blev så förkrossad. Då hittade hon ett brev från honom där det stod; Nå älskling, du valde tills slut att lämna mig. Men ta väl hand om mina ögon, min älskade
A , snart 2 månader har gått! Jag älskar DIG! Snälla lämna mig inte , Du är min livsglädje!!<333
A , snart 2 månader har gått! Jag älskar DIG! Snälla lämna mig inte , Du är min livsglädje!!<333
juste!
Juuuste en sak till som har hänt .. Syrran har åkt utomlands , hon åkte i oktober , o hon kommer hem i maj.
& de känns inge vidare bra asså. :( saknar henne otroligt mycket!
Hon lovade mig att skriva ett brev o förklara allt, o hon skrev ett :')
De va de fiiinaste ja någonsin har läst, läser de varenda kväll. Tårarna bara rinner ner för kinden när ja läser de. Blev verkligen rörd av alla som står!
Syster' Jag älskar diig<3
& de känns inge vidare bra asså. :( saknar henne otroligt mycket!
Hon lovade mig att skriva ett brev o förklara allt, o hon skrev ett :')
De va de fiiinaste ja någonsin har läst, läser de varenda kväll. Tårarna bara rinner ner för kinden när ja läser de. Blev verkligen rörd av alla som står!
Syster' Jag älskar diig<3
26jan09 :S
Har inte bloggat på jätte läge nu , har haft fullt upp med massa annat . Det har hänt en massa saker sen sist!, för bara några veckor sen var socialen hemma hos mina föräldrar & pratade massa & dom sa bl.a att dom tyckte att jag inte bör åka till dom något mera, såå jaa, nu har ja besöksförbud , altså ja får inte åka till mina föräldrar något mera .
På ett sett känns det bra , men på ett annat sett känns de inte alls bra , för ja vill ju åka & hälsa på min mamma.
Saknar henne jätte mycket verkligen , pappa bryr ja mig inte så mycket om , men men .. :(
& de känns som att när ja väl försöker ta tag i något sabbar ja bara allt.
Så just nu vet ja inte riktigt vad ja känner.
Får väll helt enkelt bara tänka på skolan o mina vänner & pojkvännen.
Som min farmor sa, glöm bort dom bara!
Ah de är väll de ja får göra för att gå vidare, men att glömma bort sina föräldrar är verkligen inte de lättaste kan ja säga! Jag har försökt , men a.
*förvirrad*
Tänkte försöka att oxå skriva andra saker på min blogg , men som vad?! , är inte så van att blogga me , ja gör ett försök ;)
Life goes on! 21nov08
Livet är inte en dans på rosor, men inte f*n ska man ge upp för de!Jag har försökt att förtränga allt de onda & bara gå vidare & inte tänka på allt som har hänt.
Men ja tror helt enkelt jag får leva me de här. Jag vet ja kommer aldrig vara den perfekta flickan som hade en familj som älskade än. Fine ja får leva me de, men de finns så många andra som älskar mig man får tänka så istället.
Livet suger hårt ibland, men man måste kunna gå vidare. Tänka på allt de possitiva, tänka på alla fina vänner, tänka på allt fina många har sagt till mig.
JAG SKA KLARA DET!
bara för att dom har förstört min uppväxt ska dom inte få förstöra hela mitt liv!
Man måste kunna stå på sina egna ben & jag har alltid lärt mig att man aldrig ska lita på någon hur mycket man än älskar den...
De är jobbigt men livet måste gå vidare nån gång!
6nov08
en tår så vacker speglar smärta
dold i oceanen av mitt hj
när minnena tränger sig på i natten vill ja bara sjunka ner i dess djupa vatten
mina tysta rop på hjälp
vill ingen höra
och mina tankar får ingen beröra
i den djupa oceanen jag sjunker ner, mina tårar av smärta rinner inte mer..
Just nuu mår ja skiit fan ,, vet inte va ja ska göra längre . Jag trodde att allt skulle blir bra att allt det hämska skulle suddas ut . :'(
varför händer allt det häär??
jag ska börja gå på BUP & massa andra saker, för att mina foster föräldrar märker att ja tappat greppet om livet.
Men de är inte lätt det här.
Gråter mig till söms varje natt , fler & fler minner dyker upp.. Jag orkar inte mer !
dold i oceanen av mitt hj
när minnena tränger sig på i natten vill ja bara sjunka ner i dess djupa vatten
mina tysta rop på hjälp
vill ingen höra
och mina tankar får ingen beröra
i den djupa oceanen jag sjunker ner, mina tårar av smärta rinner inte mer..
Just nuu mår ja skiit fan ,, vet inte va ja ska göra längre . Jag trodde att allt skulle blir bra att allt det hämska skulle suddas ut . :'(
varför händer allt det häär??
jag ska börja gå på BUP & massa andra saker, för att mina foster föräldrar märker att ja tappat greppet om livet.
Men de är inte lätt det här.
Gråter mig till söms varje natt , fler & fler minner dyker upp.. Jag orkar inte mer !
torsdag23okt
Jag gör allt för att det inte ska märkas på utsidan,
men ibland går det inte bara.
Jag skriver absolut inte allt de här för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver det för att rensa tankarna och få det ur mig!
Jag försöker tänka framåt, men det går inte minnena finns där iaf, :''(
Mina föräldrar har sårat mig extremt mycket och förstört min uppväxt, & jag tror inte att jag klarar det längre!
jag försöker, och många har länge stöttat mig , men det är inte allt :(
DET ÄR EN FAMILJ JAG VILL HAA :''(
Jag har en mamma, en pappa, en bror och en syster men ingen av dom har visat att dom funnits där på riktigt. jag älskar verkligen min syster&bror och dom försöker visa att dom finns där för mig, men de känns inte bra. "/
Kommer aldrig kunna få en riktig familj med föräldrar som älskar mig på riktigt och verkligen bryr sig om mig.
När ja va liten bodde ja hemma , men sedan flyttade ja till en fosterfamilj,
men efter några år försökte ja flytta hem igen, men de gick inte . dom missbrukade bara hela tiden, polisen hämtade mig flera gånger, när jag var 2,5 flyttade jag till margareta och Erland och hos dom har jag bott nu hela min uppväxt , men ja har försökt att flytta till min mamma o pappa emellanåt men det har inte funkat :(
men ibland går det inte bara.
Jag skriver absolut inte allt de här för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver det för att rensa tankarna och få det ur mig!
Jag försöker tänka framåt, men det går inte minnena finns där iaf, :''(
Mina föräldrar har sårat mig extremt mycket och förstört min uppväxt, & jag tror inte att jag klarar det längre!
jag försöker, och många har länge stöttat mig , men det är inte allt :(
DET ÄR EN FAMILJ JAG VILL HAA :''(
Jag har en mamma, en pappa, en bror och en syster men ingen av dom har visat att dom funnits där på riktigt. jag älskar verkligen min syster&bror och dom försöker visa att dom finns där för mig, men de känns inte bra. "/
Kommer aldrig kunna få en riktig familj med föräldrar som älskar mig på riktigt och verkligen bryr sig om mig.
När ja va liten bodde ja hemma , men sedan flyttade ja till en fosterfamilj,
men efter några år försökte ja flytta hem igen, men de gick inte . dom missbrukade bara hela tiden, polisen hämtade mig flera gånger, när jag var 2,5 flyttade jag till margareta och Erland och hos dom har jag bott nu hela min uppväxt , men ja har försökt att flytta till min mamma o pappa emellanåt men det har inte funkat :(
I Try But I Can't
Jag försöker att tänka på andra saker försöker vara glad och att inte tänka på det förflutna, men ju mer jag försöker så dyker allt upp i skallen igen.
jag drömmer mardrömmar, jag vaknar flera gånger på natten av att ja svettas eller fryser och sen börjar jag tänka igen.
Jag drömmer om att du dör att se dig ligga där på sjukhuset med ett vitt lakan över dig och alldeles likblek i ansiktet.
Jag orkar inte längre drömma om dig, vill få bort dig och pappa ur mina tankar, men det går inte!
Jag kan inte koncentrera mig i skolan längre, börjar få IG varningar i dom flest ämnena.
Jag kräktes i skolan, min mage klara inte av all press längre, jag mår fan inte bra av det här!
Jag ska ju komma till er på höst lovet och det är de som gör att jag känner en stor press och nervositet, för jag vet att jag tar en stor risk. Jag vet att han är galen, jag vet vad som kan hända ändå tar jag risken för att veta om dom älskar spriten och drogerna mer än mig. Men ja vet att dom gör de, men jag vill bara se de själv en sista gång. De är värt att riskera livet för de!
En person som verkligen vet allt om hur mitt liv är och som har vart med mig där de har vart som svårast är min bästa barndoms kompis Julia, vi har kännt varandra i snart 9 år .
Vi bodde grannar den tiden jag bodde i nyköping, och vi gjorde allt tillsammans. I början tror jag nog hon tyckte att det va jobbigt att komma hem till mig där mina föräldrar satt och missbruka men efter nått år så visste hon precis vad allt handla om. Jag kunde alltid komma hem till henne och sova hos henne när ja inte orkade vara hemma, hennes föräldrar visste också allt om mig och mina föräldrar, och dom stöttade mig.
Julia betyder väldigt mycket för mig och hon är den personen som verkligen förstår allt jag har vart med om!
Men nu bor ju jag i stockholm och Julia bor fortfarande kvar i Nyköping, men vi har fortfarande kontakten och det är jag glad över.
När jag ska åka till mina föräldrar på lovet och om något kommer hända (troligtvis) så vet jag att ja alltid kan åka till Julia, och det är en trygghet för mig!
Hon är precis som en syster för mig!
jag drömmer mardrömmar, jag vaknar flera gånger på natten av att ja svettas eller fryser och sen börjar jag tänka igen.
Jag drömmer om att du dör att se dig ligga där på sjukhuset med ett vitt lakan över dig och alldeles likblek i ansiktet.
Jag orkar inte längre drömma om dig, vill få bort dig och pappa ur mina tankar, men det går inte!
Jag kan inte koncentrera mig i skolan längre, börjar få IG varningar i dom flest ämnena.
Jag kräktes i skolan, min mage klara inte av all press längre, jag mår fan inte bra av det här!
Jag ska ju komma till er på höst lovet och det är de som gör att jag känner en stor press och nervositet, för jag vet att jag tar en stor risk. Jag vet att han är galen, jag vet vad som kan hända ändå tar jag risken för att veta om dom älskar spriten och drogerna mer än mig. Men ja vet att dom gör de, men jag vill bara se de själv en sista gång. De är värt att riskera livet för de!
En person som verkligen vet allt om hur mitt liv är och som har vart med mig där de har vart som svårast är min bästa barndoms kompis Julia, vi har kännt varandra i snart 9 år .
Vi bodde grannar den tiden jag bodde i nyköping, och vi gjorde allt tillsammans. I början tror jag nog hon tyckte att det va jobbigt att komma hem till mig där mina föräldrar satt och missbruka men efter nått år så visste hon precis vad allt handla om. Jag kunde alltid komma hem till henne och sova hos henne när ja inte orkade vara hemma, hennes föräldrar visste också allt om mig och mina föräldrar, och dom stöttade mig.
Julia betyder väldigt mycket för mig och hon är den personen som verkligen förstår allt jag har vart med om!
Men nu bor ju jag i stockholm och Julia bor fortfarande kvar i Nyköping, men vi har fortfarande kontakten och det är jag glad över.
När jag ska åka till mina föräldrar på lovet och om något kommer hända (troligtvis) så vet jag att ja alltid kan åka till Julia, och det är en trygghet för mig!
Hon är precis som en syster för mig!
Ni har aldrig ställt upp för mig
Ni har aldrig visat att ni älskar mig på något sätt,
ända sen ja va liten bebis har ni lämnat mig & svikit mig, ni har aldrig funnits där som föräldrar ska göra.
Ni vet knappt vem jag är längre. Ni har sårat mig enormt mycket, men ändå hälsar jag på er. Ibland förstår jag inte varför ja ställer upp för er när ni aldrig ställt upp för mig.
Av att ni är dom ni är mår jag så jävla dåligt över, jag skämms.
Jag vill att allt ska vara bra och att ja ska kunna leva tillsammans med er någon gång, men det kommer aldrig någonsin hända.
Spriten går alltid före mig och det har den alltid gjort och kommer alltid göra.
jag har aldrig någonsin sagt: jag älskar dig, till någon av er, ni kommer nog inte få höra dom orden av mig heller!
Jag har ju försökt flytta hem ibland , men de har tyvärr aldrig funkat, ni fortsätter bara att missbruka sprit & droger.
NI TÄNKER BARA PÅ ER SJÄLVA!
Ni har utsatt mig för mycket fara och saker som ett barn inte ska få vara me om att sina föräldrar gör.
Allt ni gör sårar mig bara.
att ha levt med en mamma som sitter i rullstol me en svår hjärnskada och som missbrukar alkohol och en pappa som är sexuellt sjuk och missbrukar droger och alkohol, de har vart välldig svårt för mig att försöka glömma och gå vidare.
Många gånger har ja funderat vad de är för mening att leva när allt är skit.
Och det är inte bara mina föräldrar som har sabbat en del av mitt liv, det är massa andra saker som har hänt utanför också.
jag undrar varför allt händer just mig!?
Jag vet att det finns många mer där ute som också har det svårt och jobbigt, men varför måste vi ha de så här?
det är inte rättvist.
Tänk dom som har en familj som älskar en . Det skulle nog vara min högsta önskan.
tack och lov så bor jag inte med mina föräldrar utan jag bor med en fosterfamilj i Stockholm.
men problemet är , jag trivs inte , vi bråkar hela tiden . Och då blir allt ännu jobbigare! :(
Vet inte vad jag ska göra längre!!
Välkommen till min nya blogg!
Jag har börjat blogga för att kunna släppa mina känslor och att inte hålla allt inombords, för det är så enkelt att bara skriva och det känns ändå skönt för då har man ju skrivit ner allt som är jobbigt eller det man känner för att skriva ner bara.Sen får ju andra tycka och tänka vad dom vill! :)
men jag kommer skriva mycket känslor och det jag vart med om och m.m.
